Sofia söker liv

Du sitter framför tv:n. Detta är ingenting du skäms för. Du har en palestinasjal knuten runt halsen, eftersom den är så varm och mjuk. Du tittar på tv4. Det är inte heller något pinsamt med det.
"Bonde Söker Fru" börjar.
Du byter inte kanal.
Nu skäms du.
Du tittar igenom hela vinjetten.
"Det är ju väldigt fint foto"
"Det är ju faktiskt lite intergrerat, en bögbonde och en tjejbonde", tänker du.
Men skäms likt förbannat. En bonde refererar till kvinnor som "kuttersmycken". Du sjunker längre ner i soffan och känner hur ditt ansikte hettar. Fjärrkontrollen ligger orörd på bordet framför dig.
Andra halvan av programmet startar och du tar ett djupt andetag. Det är utröstning. Tre potentiella partners till bonden får stanna, en måste åka ut. En av deltagarna börjar gråta.
Ditt ansikte är nu djuprött. Men du tänker inte ens på fjärrkontrollen längre. En annan deltagare, en machoman, börjar gråta även han. En nyfödd kalv tar sina första stapplande steg. En bonde pratar om skönheten och storheten "i nytt liv" på grötig skånska. Vackra naturbilder rullar förbi ackompanjerat av mjuka toner på en akustisk gitarr. Machomän klappar kattungar. En bögdeltagare kelar med en hund. Tjejbonden börjar gråta. Linda Isacsson tröstar.
Du har sjunkit djupt ner mellan soffkuddarna och känner hur dina ögon tåras. Försiktigt, nästan retsamt, trillar en tår nerför kinden. Du skyndar dig att torka bort den och känner hur din näsa börjar rinna. Du skrattar lite åt situationen, reser dig upp ur fosterställningen och känner dig faktiskt förlöst. Lättad.
När du kommer in på badrummet för att torka bort snoret kastar du en blick in i spegeln.
Du ser ett rödmosigt ansikte med en blodig näsa.
Blodet rinner kraftigt ur ena näsborren och har lämnat en stor fläck på palestinasjalen.
Förnedringen är total.

Statusrapport

Agnes & Sofias olika projekt:
Bandet Marsvinsklubben (going strong och finns på myspace)
Bandet Fröken Glad (ligger på is)
Zinet Vinka Till Kettil (ligger halvt på is)

Så nu vet ni! Det kanske kommer något roligare inlägg inom kort...

Snabbast i världen

Den snabbaste organismen människan stött på i naturen kan färdas med en hastighet av 180 000 g-krafter. Inte illa, eller hur? Vi hittar dem i djuravföring -nu äntligen kan vi se de små sporerna skjutas iväg på film!

Not so Queer Xtra

Gratistidningen QX kommer ut (höhö) en gång i månaden och jag ser alltid till att införskaffa ett ex så snabbt jag kan.
QX är en härlig blandning av helsidor med halvnakna män, gayflirtande reklamannonser och intervjuer där målet alltid verkar vara att outa personen i fråga(ofta en känd svensk). Eller åtminstone hitta en någorlunda så queer anknytning till intervjuobjektet. Detta blir i många fall bara löjligt. Frågor av typen "stämmer det att du har många flatfans?" och "har du någonsin kollat lite extra på grabbarna i duschen?" är vanliga. Och svaren blir ofta lika absurda, typ: "Ja, min systers jobbarkompis bror är ju bög...och jag har inget problem med det."

Det senaste numret har komikern Magnus Betnér på omslaget, och det räcker med att bläddra till mittuppslaget för att få reda på varför. Dock verkar det inte som om journalisten har ställt några ledande frågor. Betnér säger själv:

"Det är mest en tillfällighet att jag bara har legat med tjejer. Jag är bisexuell. Det tror jag de flesta människor är, om de skiter i att tänka efter".

Jag har inte något emot att folk definierar sig. De där begreppen som HBTQ är en förkortning för är upp till var och en att använda som man vill.
Jag förstår även att QX är den enda (såvitt jag vet) oberoende gratistidningen i Sverige som inte i första hand har heteros som målgrupp och de väljer att intervjua personer med intentionen att denna ska vara en förebild för just dessa målgrupp.
Men gör de inte oss alla en björntjänst när de i strävan för att främja mångfald tvingar in folk i fack genom att be dem definiera sin sexualitet inom så snäva mallar?

Jag tänker fortsätta läsa QX varje månad, det är trots allt ett bra alternativ till andra gratistidningar t.ex. Nöjesguiden. Don’t even get me started on Nöjesguiden.../Sofia

Personligt utan privat

hej.

OBS!det här inlägget skrvs endast för att min bloggiskompis per inte ska döda mig!OBS!
Det har verit en lång sommar med få blogginlägg och jag har varit i danmark i två månar och ätit pölsa.
Paus.
SKÄMT. hehe
nejmen.
ja, något riktigt av värde har jag ju inte att skriva här på cyber rymden. Lyssnar i skrivande stund på cancerkropp av hästpojken. Han spelar ju bas (martin elisson alltså) i joel almes band. En sak som jag har observerat är att han alltid har ett vitt solkigt linne på sig. Det ser ut som om han har sovit i det typ.
F.Ö. håller jag nu på att pröva shuffle funktionen på mitt iTunes. Det kommer bara och endast konstiga soundtracklåtar jag inte visste jag hade. håhåjaja jag säger då det. vad nedladdningen har gett oss skitmusik. hoh.
En annan sak som hände mig var att jag blev sjuk och inte kan gå på adam green konserten ikväll. Jag bara: D :
nä nu ska jag gå och typ snyta mig.
tjoflöjt.

penisproblematiken

Jag läser för tillfället "Egalias Döttrar" av Gerd Brantenberg som gavs ut 1977. Det är en satir om landet Egalia där kvinnor styr och det är mannen som är "det svagare könet". Detta manifesterar sig t.ex av att de bär en "pehå", ett tygstycke som håller penisen på plats. Brantenberg har självklart behån som förebild till denna hämmade konstruktion.
Behån är ett mycket politiskt plagg och "att bränna behån" har blivit en symbolisk handling i feminismens namn. På det sättet ger man fingret åt patriarkatet och återerövrar rätten över sin egen kropp.
Jag reflekterade inte så mycket mer över detta. Men så av en händelse kollade jag på ett sportevenemang på TV och då kom jag på hur pehån skulle kunna få liv utanför litteraturen, på ett sätt som inte är förtryckande.
Let's face it, alla vet att mannens könsdelar är ett stort problem när de utövar sport. För exempelvis löpare är det ett dilemma att välja rätt sportbyxor. Antingen de där rymliga kortbyxorna där kuken inte syns särskilt mycket, men inte riktigt "tajtar till" heller. Eller de riktigt tajta byxorna då hela könet är mer eller mindre blottat och hur pinsamt är inte det, för både idrottsmannen och publiken? Dessutom skumpar det runt minst lika mycket.
Det är är pehån kommer in i bilden! Kvinnliga idrottare har länge förstått vikten av att använda sportbehå, då det kan göra ont i brösten när de får fritt rörelseutrymme under tröjan(speciellt under mensturationen då de kan vara ömma). Varför inte ge alla män chansen att använda pehå och uppnå en effekt av total säkerhet? Då presterar man också bättre.
Vad tycker ni? Är pehån något som aldrig borde komma i kontakt med en manslem, eller är det en riktigt bra idé?

en blogg är en blogg är en blogg

"Idag ska jag blogga". Dessa ord yttrade jag till min förvåning igår. För de flesta numera är det en självklarhet "att blogga". Det är ett fullkomligt acccepterat fritidsintresse. Enligt mig är att blogga i bästa fall ett sätt att få ur sig saker man tycker är viktiga och i värsta fall ett tidsfördriv. Det finns alltför många bloggare som skriver inlägg i stil med: "idag var jag och shoppade, nu har jag tråkigt, verkligen JÄTTEtråkigt".
Därför försöker jag bara att blogga när jag har ett specifikt ämne att fokusera på. Och det är ju inte så värst ofta. Dessutom är min kära bloggkamrat Agnes för tillfället bortrest, vilket bidrar till att bloggen inte blir uppdaterad särskilt ofta.
Men nu till ämnet.
Igår var jag och såg utställningen "En soldat är en sodlat är en soldat" på Armémuseum. Det här kan man läsa om den på deras hemsida:

En riktig militär, kan han vara homosexuell? Kvinnor blir väl ändå inga bra soldater? Är det uniformen som gör mannen, kvinnan eller soldaten? Dessa frågor bland andra tas upp i Armémuseums nya utställning "En soldat är en soldat är en soldat är en soldat".

Måste säga att det var en smärre besvikelse. De hade ställt ut några futtiga pulpeter på olika våningsplan i museet. Tanken är att man ska gå igenom museets permanenta utställningar och vid pulpeterna läsa en kort text om prostitutionen i militären, för att ta ett exempel från sekelskiftet. Det var lärorikt men det kändes ändå lite...futtigt. Och dessutom väldigt sorgligt att man inte redan granskar historien ur ett hbt och-genusperspektiv. Utställningen är tydligen en del i ett större samarbete som pågår mellan flera museer i samband med att det är europride i år. Fortfarande värt att kolla in de andra museerna.

En annan kulturupplevelse jag var med om var att se"Sex and the City"-filmen på bio. Vad ska jag säga? Jag vet faktiskt inte så jag länkar till Dickon Edwards charmiga blogg. Han skriver så underbart underhållande och intelligent om filmen. Scrolla ned till inlägget med rubriken "Sexed Down And The City".