Sofia söker liv

Du sitter framför tv:n. Detta är ingenting du skäms för. Du har en palestinasjal knuten runt halsen, eftersom den är så varm och mjuk. Du tittar på tv4. Det är inte heller något pinsamt med det.
"Bonde Söker Fru" börjar.
Du byter inte kanal.
Nu skäms du.
Du tittar igenom hela vinjetten.
"Det är ju väldigt fint foto"
"Det är ju faktiskt lite intergrerat, en bögbonde och en tjejbonde", tänker du.
Men skäms likt förbannat. En bonde refererar till kvinnor som "kuttersmycken". Du sjunker längre ner i soffan och känner hur ditt ansikte hettar. Fjärrkontrollen ligger orörd på bordet framför dig.
Andra halvan av programmet startar och du tar ett djupt andetag. Det är utröstning. Tre potentiella partners till bonden får stanna, en måste åka ut. En av deltagarna börjar gråta.
Ditt ansikte är nu djuprött. Men du tänker inte ens på fjärrkontrollen längre. En annan deltagare, en machoman, börjar gråta även han. En nyfödd kalv tar sina första stapplande steg. En bonde pratar om skönheten och storheten "i nytt liv" på grötig skånska. Vackra naturbilder rullar förbi ackompanjerat av mjuka toner på en akustisk gitarr. Machomän klappar kattungar. En bögdeltagare kelar med en hund. Tjejbonden börjar gråta. Linda Isacsson tröstar.
Du har sjunkit djupt ner mellan soffkuddarna och känner hur dina ögon tåras. Försiktigt, nästan retsamt, trillar en tår nerför kinden. Du skyndar dig att torka bort den och känner hur din näsa börjar rinna. Du skrattar lite åt situationen, reser dig upp ur fosterställningen och känner dig faktiskt förlöst. Lättad.
När du kommer in på badrummet för att torka bort snoret kastar du en blick in i spegeln.
Du ser ett rödmosigt ansikte med en blodig näsa.
Blodet rinner kraftigt ur ena näsborren och har lämnat en stor fläck på palestinasjalen.
Förnedringen är total.

Dollyfierad

Igår hade jag turen att spendera 4 timmar med Dolly Parton. Jag vet inte hur det hände, men plötsligt satt jag där i soffan, framför svt2:s temakväll.
Först ut var dokumentären "For the Love of Dolly" där vi får följa ett par hardcore Dolly-fans. De som rörde mig mest var ett bögpar som spenderade största delen av sin tid med att tillverka små dockor föreställandes...ja, ni kan ju gissa. Jag hade innan fått för mig att Dolly hade någon slags queer-status, och nu blev jag försäkrad om det.
Nästa program var en två timmars live-show som spelades in på hennes egna "Dollywood" för några år sedan. Ytterligare queer-inslag förekom. Innan Dolly skulle sjunga underbara "Jolene" berättade hon att hon hade stött på några dragqueens innan spelningen, varav "den ena var mer lik mig än jag någonsin kommer bli". Hon dedikerade låten till dem och ändrade vid ett tillfälle texten från "Jolene" till "draqqueen".
Därefter visades filmen "Blommor av stål" från 1989. Här får vi följa ett par kvinnor i olika åldrar som bor i samma mysigt lantiga småstad. Dollys spelar en karaktär som inte är helt olik sig själv. En förståndig kvinna med en förkärlek för stora frisyrer, som hela tiden levererar lagom fräcka onliners på sydstatsdialekt.
Filmen kändes som en riktig "kvinnofilm" (DN kallade filmen en "gammaldags feministfilm") och slutet var upplagd för snyftfest. Men jag tyckte den var charmig och helt OK.

Behöver jag tillägga att jag nu är helt såld på Dolly? Självklart tycker jag det är sorgligt att hon är skönhetsopererad från topp till tå men samtidigt beundrar jag hennes utåtriktade stil och motvilja att vara "den naturliga kvinnan". Dolly är en kvinnokämpe, en fantastisk sångerska och låtskriverska, intelligent och alldeles, alldeles underbar.

/Sofia

Debatt 24/4-08 i svt 1

Torsdagens Debatt var en stor besvikelse. I början av programet lovade Janne Josefsson oss en
diskussion om mördarsniglar och etanolbilar. Och så lite sex på slutet. Hela Josefssons förhållningssätt till kärnämnet; den sexuella revolutionen -68 var oseriös och larvig. Han skämtade hela tiden om att det "bara handlade om att knulla", vilket förhindrade programmet att bli intressant. Som grädde på moset visades erotiska film/tv-klipp från slutet av 60-talet som garnterat skulle hålla tittaren naglad framför tv:n.

Det är svårt att styra upp en debatt om sex i tv. Hur ska man förhålla sig till ett ämne som alla verkar ha en åsikt om? Josefssons plan verkade vara att gå in i denna debatt med ett så personligt tilltal som möjligt. Han frågade konternueligt ut gästerna om deras sexliv.

"Efterdebatten" som endast kan ses på svt:s hemsida var betydligt hetare. Här var det ingen Janne Josefsson som attackerade debattörerna med dumma frågor, utan här var det främst Charlotta Levay och Victor Bernhardz som debatterade på sina egna villkor. Ämnet abort var det som avhandlades. Det gjorde mig enormt tacksam för den sexuella revolutionen och att jag lever i ett land där jag har rätten att bestämma över min egen kropp. Levay förespråkade, enligt min uppfattning, abortrestriktioner och att mer kunskap är dåligt.

Jag kan bara säga: prata mer om sex! Använd kommentar-funktionen på den här sidan, det vill säga.
Fred & kärlek /Sofia

Alla älskar Nigella

Hon är snygg, hon är lite lagom fransk, hon är britt, hon är något av en njutare och hon tvekar inte att slita isär stora ugnsstekta kycklingar med sina bara värmetåliga kvinnliga trygga händer! Dessa egenskaper är bara några som vi älskar hos Nigella! Alltid snyggt klädd är hon, och jag är så himla glad att jag får spendera en hel halvtimme per vardag med hennes snygga njutningsfulla matlagningskonst i expressfart! Jag älskar Nigella!

Mens och framidens män

Igår såg vi på Hasses Brorsas Låtsassyrras Kompis. Det är ett helt underbart program med Kitty Jutbring som programledare. Hon är typ som Grynet, fast bättre. Igår t.ex., så var det två killar (Carl-Johan och Truls) som gästade sudion. De pratade om PMS, mens och pubereten och sånt. Och det bästa på hela programmet var när de skulle ta bort mensfläckar från lakan med olika medel, och så kollade de hur mycket en tampong kan suga upp. Pojkarna och Kittys öppna insällning och samtal resulterade i det bästa programmet som sänts i Svensk tv. Carl Johan och Truls är framtidens män.