Pete, skärp dig!

Det är nu cirka en vecka tills Hultsfredsfestivalen sparkar igång och Babyshambles har ännu inte ställt in. De kommer med stor säkerhet att göra det eftersom bandets frontfigur, Pete Doherty är heroinist och allmän strulputte. Men paparazzin älskar honom eftersom han har dejtat Kate Moss, och rockvärlden utnämner honom till Storbritanniens största musikaliska geni gång på gång.
Jag har för mig att Hanna Fridén skrev i sin eminenta och underbara blogg något i stil med att Pete ser ut som en förvuxen bäbis som har bajsat på sig. Jag håller absolut med. Han är dessutom plufsig och säkert sexist.
Men om Babyshambles kommer spela på Hultan så kommer jag armbåga alla tjejer i publikhavet för att kommma längst fram och kanske få ta på Pete Doherty.

Kanske ska jag sikta på kuken?

Fast ibland är han ganska fin. Som när han uppträder i drag.

/Sofia

BREAKING NEWS

Idag var det zine-tillverkning på gång! "Vinka Till Ketill" nummer två kommer ut på fredag.
Du kommer att hitta det på Kafé 44, Punkt Medis, Serieteket, Multikulti och Egalia. Fröknarna ska faktiskt till det sistnämda stället på fredag och sprida zinet samt socialisera. Kom dit, vettja!
Eftersom zine-tryckning är en väldigt komplicerad och hemlig syssla, anlitade fröknarna två ninjor att göra grovjobbet! Här är lite exklusiva bilder som vi lyckades ta:

Dollyfierad

Igår hade jag turen att spendera 4 timmar med Dolly Parton. Jag vet inte hur det hände, men plötsligt satt jag där i soffan, framför svt2:s temakväll.
Först ut var dokumentären "For the Love of Dolly" där vi får följa ett par hardcore Dolly-fans. De som rörde mig mest var ett bögpar som spenderade största delen av sin tid med att tillverka små dockor föreställandes...ja, ni kan ju gissa. Jag hade innan fått för mig att Dolly hade någon slags queer-status, och nu blev jag försäkrad om det.
Nästa program var en två timmars live-show som spelades in på hennes egna "Dollywood" för några år sedan. Ytterligare queer-inslag förekom. Innan Dolly skulle sjunga underbara "Jolene" berättade hon att hon hade stött på några dragqueens innan spelningen, varav "den ena var mer lik mig än jag någonsin kommer bli". Hon dedikerade låten till dem och ändrade vid ett tillfälle texten från "Jolene" till "draqqueen".
Därefter visades filmen "Blommor av stål" från 1989. Här får vi följa ett par kvinnor i olika åldrar som bor i samma mysigt lantiga småstad. Dollys spelar en karaktär som inte är helt olik sig själv. En förståndig kvinna med en förkärlek för stora frisyrer, som hela tiden levererar lagom fräcka onliners på sydstatsdialekt.
Filmen kändes som en riktig "kvinnofilm" (DN kallade filmen en "gammaldags feministfilm") och slutet var upplagd för snyftfest. Men jag tyckte den var charmig och helt OK.

Behöver jag tillägga att jag nu är helt såld på Dolly? Självklart tycker jag det är sorgligt att hon är skönhetsopererad från topp till tå men samtidigt beundrar jag hennes utåtriktade stil och motvilja att vara "den naturliga kvinnan". Dolly är en kvinnokämpe, en fantastisk sångerska och låtskriverska, intelligent och alldeles, alldeles underbar.

/Sofia

Upp till kamp!

Idag har jag varit och demonstrerat. Jag tänker inte avslöja vilket tåg jag gick med, men låt mig bara säga att jag inte gick med en grupp på ca. 20 personer som viftade med blåa ballonger och hade ett plakat där det stod något i stil med: "en tusenlapp mer i månaden = jämställdhet".
Dagens outfitta ser ut såhär:

T-shirt: köpt i Bang:s tält på Pridefestivalen -05
Kjol/tuptop: Emmaus

Tips om du ska gå i demonstrationståg: ha bekväma, rejäla skor och en vattenflaska med dig!
Frihet, kärlek, & jämställdhet /Sofia

Debatt 24/4-08 i svt 1

Torsdagens Debatt var en stor besvikelse. I början av programet lovade Janne Josefsson oss en
diskussion om mördarsniglar och etanolbilar. Och så lite sex på slutet. Hela Josefssons förhållningssätt till kärnämnet; den sexuella revolutionen -68 var oseriös och larvig. Han skämtade hela tiden om att det "bara handlade om att knulla", vilket förhindrade programmet att bli intressant. Som grädde på moset visades erotiska film/tv-klipp från slutet av 60-talet som garnterat skulle hålla tittaren naglad framför tv:n.

Det är svårt att styra upp en debatt om sex i tv. Hur ska man förhålla sig till ett ämne som alla verkar ha en åsikt om? Josefssons plan verkade vara att gå in i denna debatt med ett så personligt tilltal som möjligt. Han frågade konternueligt ut gästerna om deras sexliv.

"Efterdebatten" som endast kan ses på svt:s hemsida var betydligt hetare. Här var det ingen Janne Josefsson som attackerade debattörerna med dumma frågor, utan här var det främst Charlotta Levay och Victor Bernhardz som debatterade på sina egna villkor. Ämnet abort var det som avhandlades. Det gjorde mig enormt tacksam för den sexuella revolutionen och att jag lever i ett land där jag har rätten att bestämma över min egen kropp. Levay förespråkade, enligt min uppfattning, abortrestriktioner och att mer kunskap är dåligt.

Jag kan bara säga: prata mer om sex! Använd kommentar-funktionen på den här sidan, det vill säga.
Fred & kärlek /Sofia

OXELÖSUND SATURDAY 1PM

MArsvinsklubben kommer att göra en exklusiv spelning imorgon barnens dag i oxelösund, det kommer bli garanterat KALASKUL så kom dit (alla kommer vara där)

idag

Imorse när jag gick ut från min port där jag bor bevittnade jag någonting väldigt fint. På gården stod en firmabil. Jag uppfattade inte vad det var för någon firma. Bredvid den stod två män i 35års-åldern klädda i några slags arbetskläder. Den ena hade en vattenslang och sprutade vatten på den andra som skrattande försökte vrida slangen ur den andres grepp. De båda var så fina och glada så jag inte ville ta blicken från dem. Men tyvärr var jag tvungen att gå till tvärbanan. Men den mysiga upplevelsen levde jag på hela dagen.
Det var en mycket hektisk dag. Marsvinsklubben repade inför spelningen i Oxölö sund imorgon och sedan begav sig delar av oss till Egalia.
Där hängde vi en stund, sedan drog jag och Agnes på en manifestation på Odenplan. Idag var nämligen Day of Silence. Lite fakta från RFSLs hemsida:

Syftet med Day of Silence, är att uppmärksamma alla dem som aldrig kan berätta för andra vilka de är, på grund av de begränsande normer som leder till hat mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. Ungdomar och skolelever i hela världen deltar i Day of Silence genom att vara tysta under dagen. Vi ser det här som en viktig dag, eftersom det ger oss en chans att visa stöd för de HBT-personer, som tvingas leva under tystnad. Årets Day of Silence hålls i minnet av Lawrence King, en 15-årig elev, som mördades i en amerikansk skola den 12 februari i år, på grund av hans sexuella läggning och könsuttryck.

Så på Odenplan stod vi kl 18.00. Det var inte fullspäckat med folk, men regnbågsflaggan syntes på långt håll och talarna var bra. Många (inklusive jag och personen på bilden) hade tejp för munnen, för att visa solidaritet med alla de som dagligen måste vara tysta om sin läggning.


/Sofia