penisproblematiken

Jag läser för tillfället "Egalias Döttrar" av Gerd Brantenberg som gavs ut 1977. Det är en satir om landet Egalia där kvinnor styr och det är mannen som är "det svagare könet". Detta manifesterar sig t.ex av att de bär en "pehå", ett tygstycke som håller penisen på plats. Brantenberg har självklart behån som förebild till denna hämmade konstruktion.
Behån är ett mycket politiskt plagg och "att bränna behån" har blivit en symbolisk handling i feminismens namn. På det sättet ger man fingret åt patriarkatet och återerövrar rätten över sin egen kropp.
Jag reflekterade inte så mycket mer över detta. Men så av en händelse kollade jag på ett sportevenemang på TV och då kom jag på hur pehån skulle kunna få liv utanför litteraturen, på ett sätt som inte är förtryckande.
Let's face it, alla vet att mannens könsdelar är ett stort problem när de utövar sport. För exempelvis löpare är det ett dilemma att välja rätt sportbyxor. Antingen de där rymliga kortbyxorna där kuken inte syns särskilt mycket, men inte riktigt "tajtar till" heller. Eller de riktigt tajta byxorna då hela könet är mer eller mindre blottat och hur pinsamt är inte det, för både idrottsmannen och publiken? Dessutom skumpar det runt minst lika mycket.
Det är är pehån kommer in i bilden! Kvinnliga idrottare har länge förstått vikten av att använda sportbehå, då det kan göra ont i brösten när de får fritt rörelseutrymme under tröjan(speciellt under mensturationen då de kan vara ömma). Varför inte ge alla män chansen att använda pehå och uppnå en effekt av total säkerhet? Då presterar man också bättre.
Vad tycker ni? Är pehån något som aldrig borde komma i kontakt med en manslem, eller är det en riktigt bra idé?